Det började den 18 augusti klockan 15.00. Började känna lite små värkar i ryggen och lite i magen men tänkte inte så mycke på de.
Ungefär vid 6 tiden blev dom lite kraftigare och då började älsklingen ta tid på värktimer.se
Och då va det 4 minuters mellanrum mellan värkarna. Sen vid 19.00 går jag på toa och precis när jag reser mig så rinner det
världens flod från mig. Älsklingen ringer taxi och vi åker mot södersjukhsuet. Klockan är 20.00 när vi kommer in och då känner hon
att jag är öppen 1 cm och när hon drar ut fingrarna forsar det ennu mer vatten. Just då va inte värkarna så kraftiga
utan det va mer att det bara drog åt sig i magen. Jag får antibiotika medans dom väntar på svar från blodproven eftersom vattnet
gått ville dom utesluta att det va någon infetion.

21.10 byter dom personal och då får jag en ragata som är skit sur hela tiden. Men då hjade värkarna börjat göra ont som in i H
och då kopplar dom in lustgasen. Lustgas är riktigt skit helt onödig uppfinning som inte hjälper ett skit.Men man blev konstig
i huvudet och lät som en anka.

21.48 kommer dom in och gör UL för att se hur han ligger i magen och huvudet var neråt. Och jag fick börja röra på mig lite
för jag hade ondare när jag låg stilla.

22.05 får jag skit ont och bara gråter och ber att dom ger mig nått mot smärtan så då ringer barnmorskan till narkosläkaren
för att kolla om dom kan lägga Eda fast jag bara är öppen 2 cm och det va okej.
Och denna känsla va obeskrivlig. Jag kkände inga värkar alls längre. Fast det tog ett bra tag innan dom fick in den där
slangen i ryggen på mig.

Klockan 02.20 är jag öppen 3 cm och värkarna börjar avta eftersom dom kan göra de när man får Eda och dom blir tvungna
att ge mig värkstimmulerande dropp.

Klockan 07.05 kommer ny personal. En BÖG SOM HETER ERIK ÄR MIN UNDERSKÖTERSKA OCH BARNMORSKAN Matilda.

Klockan 07.22 är jag öppen 5 cm och blir tvungen att föra in en slang och sätta på bebisens huvud för att hans hjärtslag va låga
så på 1 timma får jag inte dricka eller äta nått för om det skulle bli akut kejsarsnitt.

Klockan 08.35 är jag öppen 5 cm.

Klockan 10.24 är jag öppen 10 cm och då vet jag att det inte finns någon återvändo...HAN MÅSTE UT!!!!

Klockan 11.15 tappas jag på urin eftersom jag inte har någon känsel från magen neråt från bedövingen så dom måste gå in med
en slang genom urinröret och dra ut kiss.

11.40 börjar krsytvärkarna och fy fan va jag krysta trodde jag skulle dö. Jag fick ligga i en konstig ställning oxå.
Med ena benet böjt på det andra. Skit skumt.

Men den 19 augusti klockan 12.15 kommer min lilla pojk ut 2479 g och 49 cm lång han hade navelsträngen ett löst varv runt halsen
men skrek på en gång när han kom ut.

Först gick dom iväg med honom för att dom skulle se att ahn andades själv och 10 minuter senare kommer dom in med honom och
lägger honom på mitt bröst:d

Det är helt sjukt att denna människa legat inne i min mage och växt. Är så sjukt glad för detta mirakel att det inte går att
beskriva med ord.